- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
118

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Björn-Larssons bragd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

skrikande, kravlande varelse, som hon skulle älska
men som skulle bli en black om hennes fot och
hindra henne att längre försörja sig själv.

Hon gick fram till bordet och satte sig där med
huvudet stött i händerna. När hon länge suttit så,
for en känsla av hat och trots genom hennes själ.
Vad hade det egentligen för rätt att komma och
göra sig gällande så brutalt och utan förbarmande,
det där som växte och svällde inom henne, så
obeställt, våldsamt? Det var som ett slag åt hennes
unga, friska liv och hennes starka vilja att leva.

Men hon kunde göra som så många andra gjort:
hon kunde döda sig själv och det ofödda! Och dock
sade något inom henne nej till en sådan plan. Ja,
herre Gud, det är förunderligt att man skall älska
det man aldrig sett och tagit i händerna, att man
skall längta efter att få famna det som blir ens
egen undergång! Hennes själ fylldes av en
obeskriv-bar längtan efter barnet, och ändå tyckte hon att
hon borde hata den dagen, då det alstrades som
den bittraste vinterdag som någonsin kommit
hennes händer att stelna av köld, ja, än värre. Men då
var det bättre att hata sin egen födslotimma, Var
man en gån g född och vuxen, och har man en gång
sitt eget barn inom sig, så kunde det ej hjälpas att
man ville leva, om inte för annat så just för . . .

Men här var inte tid att drömma! Hastigt reste
hon sig upp och plockade ihop sina saker. I dörren
stannade hon och såg ännu en gång inåt det låga
rummet. Kvällsmaten var ju inte dukad — det måste
i alla fall göras först, och så satte hon ned byltet,
gick till skåpet och plockade fram vad som fanns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free