Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - "Din broders blod..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
han bli tvungen att tjäna Lågo för att inte svälta
ihjäl. Aldrig skulle han komma in i eget pörte med
sin egen kvinna. Om Lågo fortsatte att leva, skulle
han kanske till sist komma att äga Björndöds jord.
Men om han dog — det fanns ingen som dömde,
det var mil och åter mil till länsman och präst.
Båda kunde inte leva längre utan att den ene skulle
bli träl. Om Lågo dog, slapp Björndöd bli träl. 1
stället skulle han taga hans land i besittning; det
var icke för mycket för all oförrätt han lidit.
Gud såg allt. Ja, säkert, men det fanns så många
gudar. Den gamle guden var nog inte så nogräknad,
och kanske inte den nye heller. De brukade ju döda
ibland, även de. Och Lågo hade handlat som en
skurk mot sin granne; om han dog av en skarp sten
eller om Björndöd dog av svält — sak samma. Leva
måste man och var och en måste tänka på sitt liv.
Lågo sov oroligt, och en gång satte han sig upp
och stirrade yrvaket över vattnet. Men Björndöd
slog inte ännu, han måste vänta tills stormen lagt
sig, annars skulle han få stanna här hela natten hos
Lagos kropp.
Lågo vaknade och svor över stormen, såg sig om
med misstänksamma ögon och lade sig ned igen. När
han legat orörlig en stund kallade han Björndöd
vid namn, men han svarade inte. Då trodde Lågo att
han sov och vände sig om för att somna på nytt.
Klockan tolv saktade vinden av och vattnet lade
sig till ro därute kring holmarna. Lågo och hans
kamrat hade rest sig upp och sågo yrvakna utåt
sjön.
Med snubblande steg gick Lågo före och Björn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
