Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Själasörjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
jag svarar på denna fråga vill jag ha besked om en
sak: Hur stor del har Ni tagit i detta brott?
Frågan framställdes så häftigt hänsynslöst att
kvinnan for upp från stolen i vild förvirring.
— Lugna er! Jag är präst och icke åklagare.
Allt vad jag vill veta är: Rådde ni henne att taga
detta steg?
— Jag? Herre Gud, hur kan . . .
— Nå, då är saken klar, och mitt svar på er fråga
är detta: Gud är nådig och barmhärtig.
— Således tror prosten att Kari är frälst ? Frågan
framställdes med bävande röst. Den gamle svarade
ej strax, utan såg åter ängsligt upp mot bokhyllan.
— Kanske, sade han om en stund. I alla fall är
eder bön hörd. Det kan ni vara säker på, tillade han
litet osäkert.
Hon gick, han var åter ensam, och han tänkte
för sig själv att det lugnaste i denna värld vore att
icke döma någon till döden. Man borde säga
människorna sanningen, men det var nödvändigt att för
vissa orsakers skull kläda den i en passande dräkt.
Han hade sagt att Gud var nådig och det var sant.
Han var så nådig att han låtit sanningen lysa fram
som en början till en sen dag efter sekler av ond tro.
Han var så rättvis att han tillät människorna tvivla
på hans egen tillvaro. Sannerligen, det var en mycket
nådig gud!
Han satt senare på aftonen med Nya Testamentet
framför sig på skrivbordet, grubblande över sin egen
osäkra, famlande ställning till människorna och till
livet. Kvinnan hade han tröstat, han själv var utan
lugn. Han läste högt för sig själv:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
