Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - När Djävulen for ner i Vessman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
satte i väg, och han såg belåten hur de svarta
skrumpna bollarna for i bågar ut över vattnet.
Då såg han underliga moln gå över solen, och dorn
var röda som kvällsmoln, och hela fjärden låg i
skugga av rödgul skymning, som kom vattnet att
likna lortig kopparplåt.
Och till sist så kom det en förfärligt stor
människa utan underkropp farande genom luften i
riktning med landsvägen och med huvudhår som ruttna
havrekärvar, och hon stannade vid Marbacka
hag-grind och tog sats och for med visslande jämmer
rakt ut i de kopparskinande böljorna, och på stället
bubblade en virvel i rött och vitt och grönt som en
jättes bykgryta."
Detta berättades av en ung man, som i all sin
bleka och slätrakade magerhet satt uppkrupen på
en tom såptunna utanför byhandlare Falkéns bod i
Kokklo. Han skakade sitt huvud, så att lockarna
snodde runt kring tinningarna och såg sig noga
omkring, men när han bara möttes av beundrande ögon,
knep han till med ett brett flin, knäppte hop de
magra, smala händerna under knäna, sköt rygg
liksom katten han talat om och tillade:
— Detta, min kärälsklige, är sanning, och den
enda underbara tilldragelse som lärare O. W.
Dom-quist inte kan förklara på naturlig väg.
En rödkindad och grovlemmad ung man kom ut
ur handelsboden och satte sig stillsamt på en låda
att lyssna. Den magre betraktade honom mycket
medlidsamt.
— Har du sett ett spöke någon gång, Hjalmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
