Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - När Djävulen for ner i Vessman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
orm? Har ni? Men dä’ gick som många ormar,
som hundra ormar, och kroppen var lång som själva
djävulens rumpa, säjer jag — men ni tror inte dä
finns nå’n djävul, fast jag har sitt han många gånger
— säjer jag — och varenda bit ormade som en orm
och kröp framåt å bakåt på samma gån g, säjer jag,
och dä’ va’ tusen vita, gröna ögon och tusen svarta
tungor–"
"Tyst!" röt smeden. "Å gå ner å dra bälgen!"
Och då kröp han ner som en hutad hund, och drog
bälgen, så den rangliga kroppen hävdes opp och
ner som en pumpkolv och axlarna sköt opp som två
tvära, svarta hyllor, men jag såg, hur ögonen lyste
— nog hade han sett någonting, alltid!
William, ynglingen på lådan, nickade och
skruvade otåligt på sig.
— Men besinna då, att galne David är galen!
sade han, oroligt mönstrande den bleke, som tänt
en ny cigarrett. Den bleke kiev ner, gick helt nära
William och viskade i hans öra:
— Men han ser nånting — han ser nånting —
och då kan du väl begripa, att han är intressantare
än du, som inte ser nånting — och alla andra, som
inte ser nånting.
— Är du andeskådare ? frågade William en smula
ängsligt.
— Jag hör och ser så mycket, som inte varken
du eller doktorn eller prästen har nys om. Jag vet
inte, vad det är — men det ä’ mycke’ spännande.
Ibland ser jag fjärrsyner — jo, du, städer och slott
och processioner–
— Sir du himmeln öppen nån gång då? William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
