Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Karigos underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Karigos ögon glimmade vasst, han slukade Olle
med blicken för att läsa hans innersta tankar, men
där var ej mycket att se i detta lugna, spotska,
ansikte med de nästan horngröna ögonen.
Den gamla gumman kom i dörren och anmälde
ett besök. En främmande röst talade därute,
Vainos-Kari, tyckte Olle på målföret. Han ljusnade; nu blev
här någonting att se och höra.
Karigo makade glasögonen med de skarvade, illa
lödda bågarna högre upp på näsan, harklade,
skrapade med stövelklacken i golvet och såg grym ut.
Han grep något föremål på bordet, (en utdragen
tand, tycktes det) och låtsades syna det noga. Vid
järnkaminen satt Olle fortfarande kvar med benen i
kors och pipan i munnen. Han såg på Karigo, vars
anletsdrag blivit stela, ansiktet blodlöst, med små
krampaktiga ryckningar kring munnen. Olle såg
spänt på detta ansikte — han ville se varenda skugga
och linje i detta skäggstubbiga, stela — garvade–
En medelålders, mörkhårig kvinna steg in i
rummet, långsamt och med skygga steg, utan att Karigo
ens nu såg upp. Olles ansikte spändes hårt, och han
spratt till, när trollkarlen utan vidare började tala,
hela tiden stirrande i en ärggrön mässingsskål med
någon vätska i.
— Du geck om när Lars Ols — över bäcken —
dä ska du inte göra — för där ä’ dä ont ute å går
om kvällarna.
Olle tog hastigt pipan ur munnen, höjde axlarna
och försökte titta i Karigos skål, och ett överraskat
"åhå!" undslapp honom, men han fick en stingande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
