Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Karigos underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
som kilade ut och in som små, gråa råttor — och
kors och tvärs kringbrända vedpinnar, som ben och
armar på riktigt uthungrat folk, och inskärningar
— djupa streck med vitt i som knivhugg i rått kött,
och längst in två röda glöd som sura, onda ögon
— det var otäckt med en eld, som dött mitt i sin
gärning utan att göra rent efter sig.
Han slog igen kaminluckan med en skräll, så att
Karigo hoppade till.
— Får jag se den där gröna skålen?
Karigo betraktade honom hånfullt, och Olle drog
en stol till bordet.
— Vern ska jag tänka på? frågade han.
— På Marja från Vano, svarade gubben utan att
fundera. Olle mörknade, Marja från Vano — henne
ville han visst inte tänka på, när han tittade i
Ka-rigos gröna skål. Fy — att se på hennes bild i den
smutsiga vätskan — den lilla veka Marja, som han
låg hos i jungfrukammaren på Blågård varje
lördagsnatt. Men nu tänkte han i alla fall på Marja — det
gick inte att få bort henne ur hjärnan nu. Han var
rädd för att se henne. Hon kanske såg ut som en
död i den här skålen? Som luktade zink och svavel
och bränt horn och Gud vete vad! Han stirrade
förstrött ner i den simmiga vätskan; han såg två fläckar
på botten, två svarta fläckar. Han tog sig för att
se på dem, och han kände sig hela tiden medveten
om Karigos ögon, som envist och ihärdigt stirrade
på honom. Fortfarande var det bara två svarta
fläckar, men så blev det flera; nu var hela bottnen
full av dem. Det var rött någonstädes i ett djup
bakom dem, tills det svarta smälte ihop — nu såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
