- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
178

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Karigos underverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

han inte vätskan mer, bara en mörk himmel med
svarta kronor av tallar, som gungade mot det mörka

— men ännu anade han de blanka konturerna på
skålen, som en ram av guld kring allt svart — nu
stormade molnen — framåt — nu ordnades det hela
och tog form, nu skedde här en skapelse av ting —
fram ur töcknet. Men här var ingen Marja. Han
andades lättare. Han såg ett snöfält — och någon
mörk punkt rörde sig i snön. En människa som höll
på att gå sig trött, och nu stannade det mörka. En
gammal man med en yxa på armen stupade omkull
och vart liggande i snön. Yxan föll rakt ut åt ena
sidan, och en arm låg utsträckt åt den andra, och
alltsammans liknade ett svart kors mot snön. Han
hade bara en känsla: att springa fram — ja, visst

— nu sprang han genom den djupa snön, men kom
aldrig ditbort, där det mörka låg, fast bröstet
arbetade som en ångkolv och svetten dröp från pannan.
Och så sprang han allt fortare — skulle väcka den
gamle som sov sig i döden — men så stannade han
tvärt, scenen byttes, det var sommar nu och löven
sjöngo vid en sjöstrand, och en bofink drillade. En
båt rodde ut med kraftiga årtag och kölvattnet
porlade . . . Han stod stilla — hjärtat bultade ännu hårt,
men han hörde ännu bofinken sjunga. Båten svängde
om en udde, där en man stod och metade. Allt var
förunderligt — här var luften så lätt att andas,
här var bestämt himmelen. Här låg en känsla av vår
i rymden, i skogen, på sjön. Ett mörkt moln drog
över himlen och vattnet blev svart. Vattnet delade
sig. Det blev svarta fläckar, mellan dem krusades
vattnet av vinden. Det mörknade allt mer. Horison-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free