- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
183

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Den röda marschen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

sitt ljusa huvud, gick sedan till sängen, en svart
brädlåda med halm och trasor i, gick till spiseln,
dörren, synade bordet, såg uppåt taket och kom
rysande tillbaka till trollkarlen.

— Alla djävlars bleka blod! viskade han
långsamt och eftertryckligt. Att folk kan bo här!

— Dorn kan ju inte, ilskades Karigo. För då vore
väl inte vi här!

Nu följde en lång, jämrande historia från kvinnan
— hur det åts blod — hur det kröp och sög — hur
det förstördes och pumpades ut — hur de små
klagade och stönade i sömnen. Och Karigo svor och
sade att det där visste han förut. Nu skulle han
göra sitt, och sedan gå, kvinnan fick ta sina barn och
gå ut, om hon ville, stanna inne om hon ville se
på, bara hon inte knyste ett ljud ur sin magra strupe.
Men hon stannade nyfiket och modigt kvar, och satt
blek och urskrapad i den svarta spiseln, med sina
jämrande ungar omkring sig.

— Var ska jag sitta — så jag ser bäst? frågade
Olle intresserad.

— Sitt där vid dörren, på golvet — och rör däj
inte ur fläcken och tala inte ett ord, innan du hör
mig gå över golvet.

Han satte sig ner där Karigo anvisat plats. Herre
gud — det var allvar, det här — det var värre än
döden — åh millioner av röda små, mitt i all denna
vitt skrikande fattigdom! Han satt med ryggen vänd
mot Karigo och såg ej vad han gjorde, om han nu
ens gjorde något; i alla fall rörde han sig inte.

Det blev långsamt att vänta. Dörren stod öppen.
En vind som gått över det våta gräset kom in, fuk-

17 — Dan Andersson I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free