- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
185

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Den röda marschen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

krökts och mors armar slitit för maten som det
blodet blivit av — så hejdlöst mycket myllrande, blankt
blod ur halsar och kinder — och små blå smala
vådor! Så lustigt det rann ut i dörren — aldrig
vilade det — det var en röd, springande linje, som
löpte förbi — så hastigt — ett rött snöre — som
kom så nära hans ögon — som skar ögonen — ett
slipande, rött, blodigt snöre, som skar i hans ögon
som en fil — en jättelång mask med röda leder, som
dansade i väg. — Han ryste — fy fan att sitta här
och se på allt det springande blodet! Att inte kunna
ta sina ögon från denna löpande sträng av ont och
rött! Han såg ej golvet och dörren mer — men den
ilande strimman löpte förbi — förbi — den gjorde
ont — den stack, varför blev det aldrig slut? Och
så blev allt svart, som beck, och det röda, det lyste

som eld genom mörkret–-men nu skulle det

bli bättre, nu, för Keris-Kerstis barn, nu, när inte
allting gick åt till blod, som sögs upp och spändes
in i dessa små, stinna bollar — nu blev bättre att
leva, nu — när inte myriader små röda sög, sög små
ungars vita, vissna bröst — nu när de röda djävlarna
gick ut i natten att dö i någon sump, med små ungars
och gammalt utlevat, svart blod i sig — för sista
gången! Åh — han hatade dem — han ville springa
upp och stampa och trampa till smask den röda linjen

— han knöt händerna, han rasade — han ville upp,
men kom ej ur fläcken — han ville böja sig framåt
och bita av den röda ormen, den ringlande blodormen

— men något kallt som järn kylde hans nacke och
kroppen blev stelare — han kom inte ur fläcken —
ville sparka åt det röda — ville hoppa och förbanna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free