Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Midnatt vid varma källorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
enda fågel sjöng och myren var grå som tjärad
segelduk. Det var tre hål i duken, och de glänste
som oformliga ögon, stirrande upp mot den violetta
skyn, som så småningom grånade.
Då hörde han steg och vände sig om. En ensam
man kom snabbt utför berget och när han fick se en
naken människa sittande på hällen, blev han rädd
och stannade, men Olle, som genast sett att det var
en nordskogsmänniska, ropade på honom och
frågade efter tändstickor.
Men karlen bara stirrade. Han visste, att detta var
en förbannad plats, där man såg allt möjligt.
— Men så stig då hit, för djävulen, och känn på
min kropp, jag är allt en så riktig människa som
du, fast jag råkat ramla i, där borta, och måste
torka mina kläder innan jag går hem!
Nordskogsmannen såg inte så värst övertygad ut,
men kom i alla fall litet närmare och kastade med
stor ängslan en ask tändstickor bort till Olle, som
helt glad nappade åt sig den och ropade:
— Stor tack! Visst är jag ett spöke — jag är ett
jävla spöke. Inte finns det folk, som sitter här nakna,
inte!
Nu kände han stor lust att skoja med
nordskogsmannen, som ännu höll sig på respektfullt avstånd
och tummade kolven till sin bössa.
— Om du skjuter och skjuter fel, ropade han
skrattande, så stoppar jag ned dig i den heliga källan!
När han sagt detta gav han skall som en hund och
satte i väg som en pil ut över myren, tog sats och
dök med ett väldigt hopp rakt ner i det mörka vatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
