Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Lasse Udd berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LASSE UDD BERÄTTAR
I kolarkojan vid Mattna sitter en gammal gubbe
framför den tända brasan varje kväll, och varje
kväll är Olle där, såvida han inte är på bönemöte
i stugan med de skymmande asparna utanför
fönstren, där vildmarksmissionären Andersson predikar
bättring och dom bakom sina två flämtande,
hemstöpta ljus.
Den där gubben, Lasse Udd, går aldrig på
bönemöten, han är aldrig rädd för domen eller för
spöken, och hans trygga, bergfasta lugn smittar även
Olle, som annars bär på ett hett och trolöst hjärta.
Han ville ha reda på vad Lasse tror — inte bara om
spöken, utan om död och dorn och helvete, och allt
som Andersson predikar om, och han börjar med
att fråga Lasse om han, vaken eller i dröm eller
nykter eller berusad sett ett spöke.
Elden brinner, blåsten sliter i dörren, och
granriset de sitta på, glänser som daggigt gräs i maj.
I ett hörn nära härden ligger en klump murken
lysved och glimmar.
— Ja, du gosse, jag har sett den onde bränna
opp sig själv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
