Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Historien om en fredlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
ända ville snarka tillräckligt hårt — men den här
tystnaden var vanvettig.
Månen hade säkert gått upp, det var ljusare nu,
han kunde se papper och skräp på golvet.
Då hackade en ihålig, skrällande, skarp hosta
genom rummet. Han satte sig hastigt upp. Han frös i
varenda millimeter av kroppen. Och med nästan
onaturlig ansträngning fick han fram som ett hårt
stönande:
— Var det du som hostade, Moris?
Moris satt upprätt på sin halmbädd. Han strök
eld på en tändsticka och tände ett spån i spiseln.
— Förbanna mäj, om ja dä gjorde, svarade han.
Olle, kan du nån bön, så läs den, innan han hostar
en gång till. Han måtte ha lungsot, den där. De
stego båda upp och tände en ny brasa.
— Sov du? Kanske du hostade i sömnen?
— Jag — jag har inte sovit en blund, jag har
bara legat och lyssnat.
De sutto sedan framför brasan tills det blev
morgon, och de turade om att dricka brännvin, tills
buteljen var tom, men blevo inte ens yra i huvudet. Till
sist kröpo de på nytt ner på sina säckar och somnade
och sovo, tills dagsljuset lekte i spiseln. Då lagade
de sin frukost under djup tystnad.
— Jag minns en historia som Fager berättade,
började Olle försiktigt. Han var uttråkad på
tystnaden, som rådde. Den där gamla kolaren, du vet.
Moris blängde ilsket mot dörren, energiskt tuggande
på en seg fläskbit.
— Han var ute på tjuvsky t te, han och Axel Hejd,
du vet, och hade gjort en eld i Pallmadalen och satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
