Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEKYMMER
Säg mig ingenting om kärlek,
tala ej till mig om lycka,
nämn mig blott en plats där jag
får ligga
ensam, höljd av mina trasor.
N är Olle en dag strövade landsvägen framåt,
hann han upp en trasig landstrykare med magra
lemmar och urskrapat ansikte. Kring ögonen, som
lågo långt in och inte just uttryckte något, hade så
småningom bildats gula fält, och käkbenets kantighet
syntes skarpt genom den blekblåa huden. Han gick
med korta och stötande steg och kutad rygg och
såg stadigt ner i marken, grubblande, som det
syntes, över att nödgas gå på något så hårt. Han såg
upp helt likgiltigt när Olle hälsade.
— Hur långt kan det vara till närmaste gård?
frågade han slött.
— En halv mil.
Främlingen suckade.
— Jag borde ha stannat i Bro, sade han helt för
sig själv. Hurudant är folket därborta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
