Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
av och an mot kroppen som om den varit en pendel
och reglerat gången.
När de lågo gömda i höladans mörker, kände de
sig som gamla kamrater och började tala
öppenhjärtigt. Landstrykaren berättade sin historia, lika
svart som mörkret omkring dem.
— Jag stal redan som pojke och försökte strypa
en man när jag var fjorton år. Det lyckades inte,
han lever ännu och går visst kring som jag.
— Hatar han er för det?
— Jag vet inte. Det är mig alldeles likgiltigt. Jag
har fått uppfostran och lärt mig att samvetet är en
sjukdom.
— Då har ni också fått lära er att Gud är ett
spöke.
— Alldeles riktigt! Men jag har glömt den
lärdomen.
— Hade ni några förhoppningar?
— Ja, kvinnorna.
— Fann ni någon?
— Jag bodde tre år tillsammans med en
mör-derska.
— Vacker?
— Gudomlig! Dessutom hade hon ett mycket gott
hjärta.
— Har ni några önskningar? Längtar ni efter
kärlek. Tror ni på ett kommande liv?
— Jag har en önskan, jag längtar inte efter
kärlek och jag tror på ett kommande liv.
— När jag snokat upp en lada att sova i är det
alltid mitt bekymmer att den som äger ladan skall
komma och köra bort mig, innan jag sovit mig nöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
