Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Bönemötet på Kavelås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖNEMÖTET PÄ KAVELÅS
Det var det största mötet som hållits på Kavelås,
och det var höstens sista. Nu kunde man ej hålla
till på logen hos Hermansson, han hade i stället
upplåtit sina tre rum på nedre botten av stugan, och de
lågo alla i en fil, så att när dörrarna mellan dem
stodo öppna, kunde alla i de tätt packade rummen
höra predikantens röst.
Från alla de vilda bergen kommo åhörarna, gamla
och unga, över halvmilslånga myrar och blåsiga fjäll,
och packade ihop sig som ett fiskstim, redan en
timme före utsatt tid. Där satt enbente Klas från
Lerberget, skomakaren, som på sin grova grankrycka
hoppat fram en mils väg genom de ödsliga skogarna,
och där satt hans far, med sitt allvarliga
profetansikte och det böljande vita skägget över
vadmalsvästen, och Klas’ mor, och alla de rödhylta pigorna
från Hoberg och Håberg. Där satt längst fram på
träbänken Lars Eriksson, fritänkaren och
lenn-strandianen, med sitt nya testamente och en
blyertspenna, och mitt emot honom hans gamla fromma
mor, med det vita ansiktet inramat i svart
helgdags-silke. Trappan och farstun fylldes av unga flickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
