Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Bönemötet på Kavelås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
lika omutligt, långt ifrån så hopplöst ändå! Det var
tron i detta ansikte som gjorde skillnaden — om
inte det funnits tro i detta ansikte, skulle det ha
varit en bödels — men Gud vare lov för all tro, som
fanns kvar i denna svarta tidsålder!
Stor-Andersson hade kortklippt skägg och
begagnade nervikt krage med stor, gammaldags kravatt.
Där det jämna, gråa skägget glesnade, kneps en hård
och befallande mun ihop, så att det syntes utanpå
käkarna hur fast tänderna vilade mot varandra, och
de bruna ögonen sågo alltid så långt bort som om
han sett himmelen öppen.
Och varenda bit av den mannens kläder var
allvar, och obevekligt sträng var även den grova
arbetshanden, som höll bibeln. Dessa ögon kunde knappt
fästas vid något världsligt utan att skuggas, och det
var två djupa linjer under dem, som blevo strängare
och allvarligare när mannen log.
Han reste sig och bad med knäppta händer, och
då böjdes alla huvuden utom Olles — han måste ju
se allt detta! Där satt till vänster en kvinna i ett
hörn, och hon var mycket fattigt klädd och hade ett
mycket vackert ansikte och lutade sig framåt så att
den svartklädda ryggen liknade en spant av järn i
ett brovalv. Hon snyftade, och Olle tyckte att bara
hennes smärtfyllda underkastelse borde beveka Gud
till förmån för bara inte henne, utan alla andra
förkrossade. Hon var mager — han kände henne — hon
var en lösdrivande hjälpgumma. Var det därför hon
gått hit, därför att här bjöds ut en annan värld ? Men
Olle tänkte, att när hon så snyftade i händerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
