Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Styggebergsvägen — och går fort — och den
ensamme går fort också — vänta — nu gå de på var
sin sida om kärret, där Mattna Draina börjar — nu
hinner den ensamme före till sumpen — han är törstig
— han har gått fort — och lägger från sig sin packe
och sparkar hål med stövelklacken i isen och lägger
sig ner — nu ha de två hunnit fram — de två, och
den ene har hårda nävar — och en håller halsen —
strupen, förstår ni — och den andre kastar sig över
ryggen och pressar den ensamme fast mot — mot
de frusna tuvorna — och två händer klänga om den
gurglande strupen — det dröjer inte länge — det
blir snart tyst — det är färdigt nu — han sparkar
inte ens mer —
— Jag vet, svarade Karigo mörkt, men det rör
oss inte.
Olle sjönk tillbaka mot spishällen. Hans panna var
våt av svett och han skälvde, men såg oavvänt på
Karigo.
— Om du blir full i natt, blir du nog rolig att
höra på, mumlade han. En mängd av röda syner
dansade för hans ögon. Han knäppte händerna över
pannan.
Karigos ansikte var redan rött av rus. Han
stampade osäkert i golvet och ögonen spelade.
— Och nu ska vi ha mat! vrålade han vilt. Var
är käringen?
Hon kom stultande ut ur sin kammare och började
ordna. Hon såg trött och liknöjd ut, draget kring
den breda tandlösa munnen var hårt och slappt på en
gång och hon hostade otåligt och såg inte åt någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
