Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
huvud. Han reste upp sig och letade i fickorna efter
tändstickor.
— Du skulle ha eldat här — o — du store
medicinman — innan du visade dina ärade gäster hit–
Han snavade i detsamma över något och föll
huvudstupa i golvet. Strid strök eld och lyste på det
föremål Olle snavat över. Det var bara Karigos
likkista, som han låtit göra och förvara häruppe.
Karigo kom krypande. Tändstickan hade slocknat,
men Olle reste sig svärjande och tände en ny. En
gammal gaslampa med fot av horn stod på en låda
och Olle tände den med famlande hand, under det
Karigo sluddrade:
— Jo — ni — å nu ska jag lägga mäj — i den här
lå — an, å ni ska ta åv locke å — ta — åv — locke
— era fyllsvin–
Strid satt kvar, där han satt och bara stirrade,
Olle började övermodigt bända i locket.
— Har du nånting ovanligt i den här —? frågade
han misstroget.
— En får si–når en ö-öppnar! Karigo stod
lutad över kistan, gungande och dreglande för vart
ord han pressade fram. Nu gick locket — och där
fanns sängkläder, madrass och kudde.
— Sir ni, här sover Karigo middag — här —
vänjer han säj ve å vara dö–stå nu åt sidan —
så får han vil — a–
Han ramlade i detsamma raklång i kistan och
slog sitt lurviga huvud med en plums mot kudden.
Olle gapskrattade.
— Du kan gärna ta å dö nu, sade han grinigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
