Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Och han skall komma hastigt som en ljungeld om
natten–-
En vit blixt skar itu ett rött och svart moln i det
samma, och så skakades Bränningshöjden av dundret
som kom. Johan Adolf stod lugnt kvar uppe på
stenen, viskande för sig själv, med händerna
sammanknäppta över bröstet. David såg hur hans ögon lyste
och hur hans hår fladdrade, och han blev rädd och
sprang hem.
Han hade också fått en bok att läsa i som hette
"Kristens och Kristinnas resa", och där var det några
sidor i slutet som handlade om hur de osaliga
drogos in i helvetet. David läste om och om, ryste, läste
och kunde ej slita sig ifrån boken. Det var både
spännande och förfärligt. Han drömde på nätterna
att han i sällskap med Herr Fåfängt Hopp slungades
in i en sjö som sorlade av jämmer. Där träffade
han sina bröder — och en natt drömde han att han
låg i pinan och såg mor sitta i en sal med en krona
på huvudet, men hon rördes inte det minsta av allt
hans elände.
Han talade ofta med far om hur han skulle bära
sig åt, och fick alltid samma svar: om man tror att
Jesus dött och lidit för alla ens synder, så tillräknar
Gud inte synden. Men det var något mer också:
man får därav ett sådant hjärta, att man inte vill
göra synd mer.
David slöt därav att tecknet på att hans synd
förlåtits var, att han blev mildare och snällare, aldrig
kände han lust att ljuga eller röka tobak i
hemlighet eller skratta och bullra. Och när han en tid gått
och trott att hans synd var förlåten, och att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
