Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
blivit bättre, råkade han alltid ut för missödet att
förgå sig, och då förstod han att han ännu inte trott
så starkt att synden var utstruken, eftersom han
ännu ej fått det nya hjärtat, som ej ville synd.
Det fanns bara en väg, en enda, att slippa ifrån
helvetet, och den hittade han inte. Det var vid den
tiden den kristne spåmannen Franson släppte ut sin
bok "Himlauret". David läste den, och sedan blev
allting för honom tecken. En liten obetydlig
jordbävning skakade ett tag på dessa urgamla
finnmarksberg, och även detta blev tecken. Barvintern, vars
ovanligt milda vindar kommo syrenerna på gården
att öppna sina knoppar tre veckor före jul, var ett
förfärligt tecken, och varje stark vindstöt som med
ett åskliknande dån riste huset och rev i de urgamla
asparna bakom logen, kom David att knäppa sina
händer och bedja, att Gud ville uppskjuta sin
förfärliga dom.
Han kände, att han omöjligt kunde bli frälst. Han
visste att det fanns en förhärdelsepunkt också, när
man kommit förbi den kunde man inte räddas från
helvetet mer. Synden mot den helige Ande! Hade
han redan gjort den?
Han började hata Gud, som krånglat till allting
så här, som ställt upp villkor som ingen riktigt kunde
gå med på.
Men var det då inte tecken på den allra största
förhärdelse att börja hata Gud?
Han gick en gång ut i vedboden, där Greta legat
med sina kopparslantar på ögonen, och bad om nåd.
Men han kände ingen förvissning om att synden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
