Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Och när han hoppat ned och dragit undan stolen,
kom far in.
Nu var det gjort, nu gällde det om far skulle
bränna utan att öppna — men han tycktes ej mer
komma ihåg det, han tog bibeln och satte sig vid
fönstret och började läsa högt.
David vågade inte gå ut av fruktan att något
förfärligt skulle hända. Han beslöt att på något sätt
påminna far om att boken inte var bränd, men han
var rädd att ansiktet skulle förråda honom.
Men när hela den kvällen förflöt utan att far
gjorde min av att gå bort till hyllan, kunde David
inte längre styra sig — han måste skynda sig läsa
den förskräckliga boken.
Men var skulle han våga sitta och läsa den? Ute
var det mörkt nu, och inne var farligt. Då fick han
en förfärlig idé, som till en början färgade hans
kinder alldeles vita: han kunde lägga den i "Kristens
och Kristinnas resa" — på det viset kunde han lura
dem med att han var en from gosse.
Ivern att få sluka den nya boken var så stark, att
den segrade över alla samvetsbetänkligheter. Att han
gjort och höll på att göra den största hädelse mot
Gud, som väl någonsin blivit gjord, det trodde han,
men gjort var gjort.
Med ivrigt försiktiga steg gick han in till
farmodern efter "Kristens resa" och när han kom ut i
fars rum, som på samma gång var skräddarverkstad,
kröp han upp på det stora tillskärningsbordet, stack
in det stulna häftet i en öppning, vände sig så att
ingen utan att gå mycket nära kunde se i den, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
