Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Guds stränga ögon, som sågo på honom genom
mörkret så, att han nästan kallsvettades ? Å, det var
förfärligt! Tänk om han dog i natt och vaknade i
den eviga pinan. Skulle Gud förlåta honom en synd
sådan som den han gjort i dag ?
Darrande, vridande sig i ångest vid minsta prassel
han hörde, knäppte han händerna och bad om
förlåtelse för all synd han gjort i dag, men när han
skulle avsluta: i Fadrens, Sonens och Den Helige
Andes namn, stockades orden i halsen, och då grät
han som bara ett sönderslitet barn kan gråta.
Men när han somnade ryste han, och han ryste
ännu i sömnen, ty där stod hädelsen skriven framför
honom med stora röda bokstäver:
Det finnes ingen Gud.
Han läste sedan boken tillsammans med Karl
Anton, hans något yngre bror, som hade klart och
skarpt huvud, men ej alls var fallen för grubblerier.
De sutto i en lada långt borta i skogen, när de läste.
Karl Anton var inte så värst förtjust i boken, han
tyckte inte det där var något att ’’bråka om". Domen
hade han aldrig varit rädd för, och han trodde nog
det skulle klara sig på något vis. Han ville att David
skulle slänga bort boken och gå med på ett bönemöte
i stället, där var så hejdlöst roligt att se alla
gubbarna och höra på sången. Men när David
allvarsamt uttolkade hur han känt det och vad den här
boken betydde för honom hörde han på och sade att
han också ibland undrat över hur det skulle gå om
han dog, men att han då alltid sade sig själv att "en
inte skulle vara säker på att allt som predikades var
sanning och inte lögn heller utan så där mitt emellan."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
