Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
— Jag tänker att Gud gör det bästa. Och jag
tänker att om inte Gud finns så gör det ingenting,
och finns han, då är han nog snäll, så han tycker
synd om oss och tar oss till himlen varenda en.
Men David var inte nöjd med den trösten. Han
skaffade sig i hemlighet flera böcker, som han gömde
i en korg på vinden, läste i hemlighet och lärde sig
nästan utantill.
Så småningom blev det då slut med fruktan för
död och dom. Gud kunde inte skrämma honom mer
med sin eviga eld och sin himmel. Han hade fått stå
åt sidan för annat. Visserligen — ännu var han
kvar, bakom, som en mörk skugga, han följde alltid
med och stod någonstans i bakhåll med sin stränga
lag, men han var inte så nära och så högröstad mer.
På dagarna var han alldeles försvunnen, och då
kunde David högmodigt häda honom. Men varje
gång brukade han liksom vända sig om och titta,
om inte någon stod bakom och hörde, och när natten
kom, kröp han ihop och höll dom över sig själv.
Skuggan av Gud kom så kvävande nära. Ångesten
över att han hädat höll honom vaken tills han knäppt
händerna och mumlat:
O Gud, om du finnes, förlåt mig att jag inte tror
att du finnes, i dag har jag hädat, ty då trodde jag
du inte fanns, men om du hör mig, så förlåt mig!
Var är du? Kom fram så att jag får se dig! Förlåt
mig, om du hör mig!
Han var fjorton år, när det mesta av detta för
alltid försvann ur hans hjärta. Och det kom aldrig
åter i denna form mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
