Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Det skulle vara någon som tog hand om dem snart,
och vem skulle det vara om inte jag, men jag kan
inte, för jag har bara fått lara mig det här, och det
orkar jag inte, och det värsta är: jag vill inte.
— Antag att far dog — då kom väl mor på
fattighuset, när inte jag kan–
Han tittade uppåt de vaggande kronorna och
började tala till dem.
— Ni ser väl att det inte går, er älskar jag, jag
har ingen lust att göra nytta, jag vill bara höra och
se på er och stirra på de drivande skyarna bakom er,
himlen ser ut som kokande blod i väster nu, varför
hatar jag arbetet?
Det är mycket fult av mig att hata arbetet, men
det kan ju inte jag hjälpa, det är ett lyte, liksom det
är ett lyte att inte Karl Anton ser klart, att han
förlorar sin syn alltmer.
— Men om jag riktigt ville det, så kanske jag
vore en duktig arbetare. Det är något fel med min
vilja, det är säkert!
Å, nu mörknar det — ser ni, hur det mörknar?
Mer ved på elden! Det är så härligt när det flammar,
och ni stå där och vagga och sjunga. Se — där solen
går ner, är det en röd lucka i molnet, som en blodig
yxa!
Hans kinder glödde av iver medan han plockade
ihop mera bränsle. Han stannade ibland och gnolade
i kapp med stormen. Han var en jägare, som vilade
från vilda äventyr.
Han tyckte att stormen talade till honom, och han
ropade tillbaka. Till sist lade han sig ner igen och
försjönk i vakna drömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
