Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
mörkt. När han låg så, såg han varken rummets
fattigdom eller Johan Adolfs förvridna ansikte.
Det var den kvällen som David helt oväntat steg
in. Han hade mönstrat av i Göteborg och rest hem
på en vecka. Mor vart så där stillsamt glad som
hon alltid vart, när hon återsåg någon länge väntad.
Hon till och med nästan darrade på handen när
hon tände lampan ovanför köksbordet, och Johan
Adolf steg långsamt fram och räckte slappt fram
sin magra hand, medan mor skyndade in med
nyheten till far.
När David såg in i broderns* ögon skälvde han
till och förnam ett slags obestämbar fasa för det
gamla hemmet. Johan Adolf satte sig utan ett ord,
gungande med huvudet, besvärad av broderns
sökande ögon.
Han satt en stund senare alldeles ensam i
rummet och snappade upp avbrutna satser när David
därinne berättade för far och mor om det viktigaste
och närmaste. "Stormnatt —
månsken–Nordsjön — liten hyra — dansk skeppare som var snål
på krubbet — och en man över bord — från
storseglet –-nästa gång en engelsman och fullt
två pund — — ja, ja, i veckan–
Johan Adolf röck till. Han kom ihåg att han var
trettio år, och han förtjänade ingenting ändå.
Med en viss hetsig iver ställde han sig på knä
framför lådan under bordet och började leta. Han
reste sig nästan skälvande med en gammal
skolgeografi i handen. Han gick helt nära lampan och höll
upp boken med darrande händer och en vansinnig
spänning i kroppen, pekande utefter raderna i boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
