Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
på allt. Han visste att detta till stor del berodde
på hans egna dystra framtidsutsikter, men också att
de konstnärer som målat bäst, de författare som
skrivit bäst i allmänhet tyckt att världen antingen
var ett dårhus eller ett helvete. Och han kunde ju
själv ej bedöma den värld han ej kände annat än
genom dem.
— Ja visst, av alla jag läst tycker jag bäst om
den där fransmannen som jag inte minns vad han
hette. Han skrev allting som det verkligen var, han
vände liksom ut och in på sina stackars människor
och visade deras inre ungefär som när man kränger
en gammal skinnpäls och tittar efter ohyran i
sömmarna, sade han för sig själv. Och utan att riktigt
tänka efter var han var eller vem som hörde det
till-lade han:
— Och han slutade på dårhus, tror jag. Och
fast han beskriver människor av ett slag jag aldrig
sett, och allting händer på platser som jag inte ens
vet var de äro, så liksom känner jag att han talar
sanning.
— Vad fan dillar du om ? Ska du på dårhus ?
frågade bondpojken buttert i det han kiev förbi Karl
Anton som saktat gången.
Karl Anton skrattade och ökade takten så gott han
kunde. — Det är möjligt att jag kommer på dårhus,
sade han andfått, och det vore kanske roligare än
det här.
Bondpojken svarade inte, utan började gå så
fort att han hann till arbetsplatsen ett gott stycke
före kamraten, och Karl Anton fortsatte ensam vägen
fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
