Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
— Han var generad över mitt sällskap förstås,
mumlade han och mörknade. Det vore allt roligt att
vara så pass stark att en kunde ta och — —
Men han fullbordade inte meningen, han säg
redan hur skogen delade sig och hörde de klingande
slagen från en smedja där man vässade borr, och dit
styrde han sina steg för att få reda på var
schaktmästaren fanns, och som denne herre råkade att för
tillfället stå i dörren till verktygsskjulet fick han i
en hast reda på att han skulle bli antagen att "gå
extra" mot en timlön av ungefär tredjedelen av vad
de "riktiga" tjänade.
Han var tyst, skygg och rädd, ovan vid arbetet
och bar sig ovanligt dumt åt, och efter två timmar
hade laget kommit underfund med att han var ett
alldeles särskilt dumhuvud. Den skulle man ha
roligt åt! Och det gällde först att angripa honom på
det område där han säkert hade svårast att reda sig
och svara: hans förhållande till kvinnorna. Det hade
dock svårt att komma sig i gång, det var liksom
man anat något mystiskt överlägset när han helt
stilla och saktmodigt besvarade deras närgångna frågor
och på samma gång drog sin mun till ett slags
förlåtande löje.
Vid kaffeelden under middagsrasten viskades det
man och man emellan om vad man borde hitta på för
att "skoja" opp den där "glasögonfarbror". Karl
Anton hade fin hörsel och kände sitt heta blod gå
hastigare, och han bet sig i läppen och teg, än så länge
var det bäst att hålla sig kal1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
