Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
han från barndomen knuffats och trängts från alla
håll, hållits för den sämste och mest oduglige, även
av föräldrarna.
Han mindes ofta hur brodern David när cle voro
barn brukat reta hans hetsiga lynne till tårar, och
hur han strax ångrade sig och själv grät lika bittert,
hur han fått heta "den där" i en ton som om han ej
ens vore ett ämne till en människa. Han hade
inbillat sig att detta människornas behandlingssätt
skulle gå över med tiden, men det hängde envist
i, det liksom betingades av hans fula och frånstötande
utseende och hans på grund av dålig syn allt flera
misstag på omgivningen och sättet att vara. Han
kände sig också som den svagaste och ynkligaste,
och hans klara huvud hjälpte honom ej, ty allt som
var rikt tilltaget hos honom var fördolt för
omgivningen, och han visste intet sätt att lägga det i
dagen, knappast ens om där fanns så mycket att finna
uttryck för. Han var egentligen ingen drömmare,
såg ej fantastiskt på tingen och talade ett mycket
vardagligt språk. Men han kände att det dock var
en ofantlig skillnad på klarhet och känsla hos honom
och hos rallarna, och att skillnaden var till hans
fördel begrep han, men också att den kom honom att
lida mer än om han varit som de.
När laget ibland tog sig fem minuter kunde han
sitta tyst och betrakta något ansikte i högen, och
han intresserade sig alltid mest för de allra mest
förstörda av dem. Särskilt hade han börjat studera
Svarta Te.
— Det är alldeles säkert, tänkte han, att hans
5 — Dan Andersson III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
