Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
strax livet vara blidare. Då skulle han kanske till
och med kunna hjälpa far och mor?
En häftig smärta över pannan väckte upp honom
ur hans tankar. Han röck till — det där kände han
igen, så kändes det alltid när synen för en tid
började bli sämre. Det var således inte något hopp, det
var nog inte värt att sitta här och inbilla sig
någonting igen.
— Så mörkt — och så allt mörkare skall det nog
bli kring mig, sade han för sig själv, och det är
det enda som är värt att tro på, för allt det andra
blir aldrig något.
Han kom helt avsiktslöst att sticka ned handen i
ryggsäcken och stötte emot något hårt, och så kände
han hur hans kinder hastigt rodnade och hur hjärtat
slog litet hårdare. Och så tog han långsamt upp några
stora stenar ur säcken.
Han kände ett hat börja röra på sig inne i
bröstet, och han lade hastigt stenarna i säcken igen. Han
satte händerna för ansiktet och satt stilla en lång
stund och försökte låta bli att darra. Men när det
började tjockna till i halsen och rycka kring munnen,
blev han nästan ond, reste sig och tog upp stenarna
utan att riktigt veta vad han gjorde och lade dem i
en hög vid sidan av stammen han suttit på. Han såg
strax uppe i bergssluttningen ett ljus — javisst —
han var ju helt nära baracken där han skulle
avlämna –
Han axlade på nytt säcken, nu tom, och upptäckte
att han inte gick ordentligt utan raglade. Han kände
allt som ett enda virrvarr och när han raglat framåt
och var nära sitt hem i tallskogen, stannade han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
