Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
stödde sig mot en fura, talande för sig själv. Vad
han tänkt och sagt kunde han inte minnas efteråt,
men han trodde att han gråtit, ty hans ögon svedo
så. Men han hade hela vägen raglat från stam til!
stam och ofta stått och vilat sig, och det var nära
att han inte orkat komma fram.
När han kom hem var han ovanligt lugn och tyst.
*
Men om andra tilldragelser berättade han ofta för
dem därhemma.
— Nu har Stora William slutat, berättade han en
kväll. — Han var allt bra gammal, stackars William,
sextiofem år, men det var underligt så han skötte
arbetet ändå — varenda timma stod han i och varenda
öre söp han opp — och det gjorde han rätt i
förresten — jösses, så mycket snus han spottade
omkring sig — jämt la’ han in och jämt spottade han
ut. Han fick någon sorts ont i bröstet och var till
doktorn i fredags och doktorn sa’ att det var lungsot
och lunginflammation på en gång.
— Va? sa’ William, för han var nästan stendöv.
— Lungsot, i långt framskridet stadium! skrek
doktorn. — Fan heller, när de’ är kräfta, sa’ William.
Och då fick han gå, spottade blod gjorde han, håll
och stygn hade han och hostade också, men si att
det var kräfta det gav han säj fan på, och nu på
kvällen var han så usel så dom la’ han i en bil och
gav han en stor hög gamla tidningar att spotta i,
och det sista jag såg av han var hur han hostade och
spottade blod och åt snus och spottade på tidning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0075.html
