Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
arna — han var både röd och grön och gredelin i
ansiktet när han for i väg, och dom hann inte mer
än till Långberget me’n då kolade han av ilag med
alla sina tidningar, som han spottat fulla med snus
och blod–
En dag kom Karl Anton hem och såg ovanligt
allvarlig och nästan högtidlig ut, och när han ätit
och vilat sig en stund, berättade han om ett
olycks-skott i en skärning, och hans mor hörde hans korta
berättelse med en rysning och kunde inte få ur sig
ett ord.
— Nu är Svarta Te slut, sade han långsamt. Han
visste att det var fem kilogram dynamit i berget,
för han hade själv lagt dit den, men han skulle inte
gå undan ändå, för han brydde sig inte om ifall fan
tog alltihop, sa’ han, för då blev det en slav mindre,
och han hade ingen som sörjde sig, inte, och han
stod kvar och väntade tills hela laddningen brakade
av, och vi har plockat ihop bitarna i en säck och
skramlat till en krans åt honom — men jag undrar
ändå om det inte är någon som sörjer honom — för
min del är jag visst inte glad att–
— Du språkar — varför skulle du vara glad åt
sådant? frågade mor förundrad och nästan
skräckslagen.
— Jag menar — jag vore glad om han inte hade
någon som sörjde sig, svarade Karl Anton hastigt
och såg bort, och så talades det inte mer om
dödsfallet.
Om sig själv talade han sällan.
Söndagarna i det trånga hemmet var hans värsta
dagar, så odrägliga, så hemskt stillsamma. Då stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
