Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
hänger i en stor flaga, precis som i ödestugan vid
Blyberg, där vi brukade skjuta råttor med pilbössa.
Marta märker inte att jag leds vid henne och
rummet och ångan och tapeten. Ofta sitter jag ensam
och tittar in i mörkret och tänker på allting — på
kolkojan vid Har ja, Gensi och Mattna, och då
böjer jag mitt huvud och knäpper mina händer och
tycker, att livet håller på att marschera förbi mig
och jag blir efter — efter och går under, och ibland
beder jag till en gud som jag inte är säker på att
han finns — jag beder att slutet må komma litet
fort och att det må vara bättre på andra sidan döden,
men så kommer Marta in och vi ligga och ha intet
att tala om. Ofta somnar hon strax, men jag ligger
vaken länge och stirrar på det lysande glaset över
ett oljetryck med en kortfäst Kristus. Åh, hur det
glimmar!
Och du skall hälsa till allting, men först till
tranorna när de draga söderut över Har jas myr, för
det är ju rena hösten.
Willi.
— Och jag svarade på det här, sade Johan Adolf
efter att ha hämtat andan en minut. Jag svarade
så här: Snälla Willi, jag är inte alls den Johan Adolf
som satt vid myren och klappade händerna för jag
är en annan Johan Adolf, en fattig en, och jag
läser i bibeln var dag, och Gud ska ropa mig ett nytt
namn, och då blir jag bättre — ett nytt namn ska
han ropa mig–
Den nygifte gick långsamt sin väg med
bekym-merslösa steg, men Johan Adolf stoppade noga in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
