Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
försörjer hon honom i gengäld — hon håller rummet
tämligen rent, och särskilt noga är hon också med att
hålla sina två barn ute ur sjukrummet därför att det
plågar honom att höra dem. Det är en pojke och en
flicka omkring sex och sju år, och så olika varandra
som en neger en vit. Flickan är äldst, heter Tozy och
har brun hy och svarta ögon. Hennes hår är tovigt,
hon är alltid smutsig och går med spelande ögon och
dansande steg genom rummet, viskande och
skrattande för sig själv. Hon vill inte veta av sitt namn,
hon påstår att det är ett hundnamn och kallar sig själv
Lisbeth. David minns att det var svårt att hålla henne
ute ur rummet, när han och modern lågo tillsammans
därinne.
Gossen är liten och knubbig med vit hy och
ljungande ögon. Han hade ett förfärligt humör och
kan ställa till bråk så att mamma Crispi måste kasta
ut honom på gatan, men han kommer strax in igen
strålande glad, och då säger mamma Crispi med ett
tillgjort kokett leende mot David:
— Hans far var så — stackars Sammy — precis
så —
Men David intresserar sig inte ett dugg för de män
hon haft, hon är dotter till en sjöman från Lissabon,
och en likadan kvinna som hon själv var hennes mor,
och hon är ganska mänsklig för att vara av den
sorten, tycker han.
David bryr sig inte om annat nu än att få ligga
ensam i sängen, men det får han inte, på nätterna
kommer alltid Crispi och lägger sig vid väggen och
sover, och i sömnen ropar hon främmande namn och
mystiska, äckliga svordomar som David inte hört förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
