Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
han har skinnat mig hundra gånger och skickat polisen
på mig tre gånger. Så egentligen varken stal jag eller
lånade.
— Utan du tog igen, föreslog David skrattande.
Det var bra gjort, och så drack du brännvin och gick
raka vägen hem.
— Annars behöver jag aldrig stjäla, sade Cripsi
om en stund.
— Nej, inte ännu, mumlade han bittert,
betraktande hennes rätt snygga dräkt. Hon såg rätt
inbjudande ut i den.
— Vet du vad jag fått — jag menar det mesta jag
fått? frågade Crispi pratsjükt. Hon verkade mera
drucken nu än när han kom in.
David såg på henne med en road men på samma
gång besvärad uppsyn. Men han skulle våga sig på
att gissa, det var ju som den naturligaste sak i världen
för henne att språka så där, när hon var en smula
drucken.
— Jag var bara femton år då, fortsatte hon för att
ge honom en ledtråd. Hon satt och koketterade med
ögonen under lugg och ena foten upplagd i hans säng.
— Du fick — ett pund, föreslog han på måfå.
— Du språkar — tre pund fick jag, och det tre
gånger efter varandra ändå. Jag hade dubblett i
två–
— Nu talar vi inte mer om den där dubbletten,
avbröt David, vet du, jag kan den utantill fast du
inte säger ett ord mer. Du är en flicka som reder dig i
alla fall, tillade han för att ej såra henne.
Och Crispi skrattade ett ystert skratt och gick ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
