Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
köket, stolt över Davids erkännande att hon hade
resurser.
När fyra dagar gått, tog David avsked av Crispi.
Hon grät inte, såg bara ledsen ut och gav David tre
shillings att börja med. Han stod en stund senare
utanför en ölsylta och skrattade för sig själv, när han
kände de stulna mynten i handen.
— Du håller på att sjunka något, sade han till sig
själv, men det är bättre än att gå hemma och skällas
ut av byfolket för att du ingenting duger till. Du
duger att sjunka. Och han gick in för att äta frukost
medan han funderade på vad som var att göra.
Först och främst måste han undvika Crispi —
annars kunde han så småningom bli vad som kallades en
jokey, en man som levde på dåliga kvinnor.
Han skulle skaffa sig hyra — men innan kvällen
hade han träffat en dansk skeppskamrat som hyrde
rum någonstädes, och han bjöds att flytta dit.
Om tre dagar — han kände sig ännu för svag att
arbeta — blevo bägge två utkastade på gatan.
Dansken resterade för två månaders hyra. När ytterligare
tre dagar gått, väcktes David under ett brovalv av en
sömnig citykonstapel, som bråkade om papper, och
när David skulle resa sig igen, famlande efter sin
sjöfartsbok, svimmade han.
Han vaknade litet längre fram i en mycket tarvlig
och gammaldags sjuksal, fullproppad med upplockade
sjuka uteliggare. Vattenmuggen, som stod på ett
träbord vid sängen, var fastlåst med en kedja vid
bordet. Det såg ut som om man fruktat tjuvar.
Ett slags läkare eller fältskär kom och undersökte
David. Han konstaterade början till en liten affär i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
