Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
högra tungspetsen, rabblade upp diagnosen som en
utanläxa, skrev något i en bok och frågade hur
mycket pengar David hade. När han fått veta att han
inte ägde en shilling försvann han utan vidare. En
röst ur en av sängarna ropade "gott nytt år" efter
honom när han gick.
Efter en veckas tid beslöts hans hemsändande. Det
som han fruktat mest hade inträffat — nu gällde det
att göra sitt hjärta hårt. Hans vandring ute i världen
höll på att avslutas — han skulle genom konsulatets
försorg sändas till Göteborg, därifrån på
fattigvårdens till hemorten.
Ibland kom en religiös sjukvårdare i gula
linnekläder in och läste högt ur bibeln för honom. David
låg då med halvslutna ögon och såg på ett vitt
gubbansikte i salens motsatta hörn och hörde den läsandes
röst, som påminde om Johan Adolfs. Ibland rörde
sig hakan i det vita gubbansiktet, ryckte som i kramp.
— Han har inte långt igen, sade vårdaren, han går
nog i natt och han vill inte att jag ska läsa för honom.
Kan ni tänka er, i går var det en som dog här och han
svor det sista han gjorde.
— Men det var en bra placerad svordom, inföll en
tunn röst ur sängen intill. Han berättade mig hela
sin historia och det var bara jämmer och sattyg från
början till slut. Hans sista, hans allra sista halmstrå
var att bli så pass frisk, att han kunde sälja apelsiner
eller borsta skor, och denna sista förhoppning sprack
här, och när han fått bestämt besked på att han inte
alls skulle komma ut på gatan mer, då satte han sig
opp i sängen och såg runt kring salen, som om han
bett oss lyssna varenda en, för han hade något på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
