Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
nu och att jag luffar omkring landet och söker arbete,
för annars får jag väl inte ett ord ur dig, sade Karl
Anton, samlande hela sin kraft på att bibehålla sitt
förnuft. Vi kan inte stå här, vart ska vi gå?
— Jag — jag vet ingenting — detta är förfärligt —
— Tyst, du ska inte börja med det där, jag har
gått så här så länge nu, så jag har lärt mig annat. Men
finns det ingenstans vi kan gå medan vi frågar
varandra om allting? Och så ska du tala om för mig
hur landskapet ser ut och om husen är vackra — men
först vart vi ska gå.
— Det finns ett kafé här i närheten — det går an
att gå in där, svarade David med ännu mycket osäker
röst. Och jag har pengar, tillade han ansträngt.
— Finns det öl på det där kaféet? frågade den
blinde och log med sitt stora huvud buret högt, som
om han drömt om himmelen, och litet stolt över att
vara mer behärskad än brodern tillade han: öl och
smörgåsar.
— Nej, det är nog ett nykterhetskafé. Han skiftade
oupphörligt färg i ansiktet, men beslöt att inte falla i
gråt. — Om vi går till nästa kafé kan vi få öl.
— Bara det inte är ett fint ställe. Du måste komma
ihåg, att jag kanske inte är så särdeles fint klädd. Jag
har inte kunnat se på fyra veckor hur trasig jag är.
Hur är du klädd?
— Trasig — nästan som du, kanske jag kan gälla
för sysslolös sjöman. Det där kaféet är ett ruskigt
ställe, du behöver inte vara rädd. Kom så går vi —
det är en bit att gå — jag känner subban där — hur
kunde du ge dig i väg så långt?
— Det ska jag tala om sedan. Och tysta gingo de så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
