Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
David höjde sitt glas, men det såg inte Karl
Anton.
— Skål för — — David tystnade och nästan
snyftade.
— För våra trasor, för mörkret och återseendet,
jag har alltid varit poetisk, inföll den blinde. Han
drack öl med en iver som om han velat dricka ut
allt ensam, och hans kinder färgades feberröda.
— Du är utsvulten — drick inte så häftigt,
varnade David. Du kan bli sjuk.
Ett par halvnyktra arbetare stirra glåmigt på det
underliga paret vid bordet, och när serveringsflickan
går förbi, säger en av dem:
— Vad är det för haj ?
Men vad flickan svarar hörs inte. Karl Anton
vänder sig mot dem och ler; han vet inte vad haj är
men han förstår, att det gäller honom.
— Åh, vad det skulle vara roligt att se folk
omkring säj än en gång! utbrister han plötsligt, men
rodnar och tillägger:
— Det vore lika roligt att kunna hålla munnen
med vad man tänker.
Dörren öppnas oupphörligt, det är strax före
stängning, och åkarna, som köra hem, måste passa sig, ty
inne i staden blir det för sent.
— Jag har bestämt en elak lukt omkring mäj,
undrar Karl Anton, jag har inte bytt underkläder på
flera veckor. Kan det märkas?
— Bry däj inte om det. Härinne lukta alla andra
värre än du.
— Du är lycklig, som sett litet av världen. Jag
hann inte»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>