Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
blinda, och det som vill sjunga ibland inom oss, fast
vi sitta bland lytta och rabblande dårar, och så det
som vi känner skall leva, fast kroppen dör. Sådant
har värde. Kanske du tror jag druckit för många
glas öl? Men det är inte det.
— Det är mycket du kallar Gud.
— Det låter som det vore mycket, men det är i
själva verket ett enda. Och inte en bit av det hör
denna världen till. Alla vackra tankar, som alla såna
där välmenande mänsklighetens välgörare tänkt,
allting som går under namn av ärlig strävan, och
framåtskridandet, lycka och framgång, och så det där
att bli något, det tjänar bara det jordiska livet, och
hur fint dom än lägger ut det, så är det ändå bara
fråga om mat. Dom hittar på alla möjliga medel att
lindra nöd och sjukdom, så att folk ska kunna leva,
och det gör dom till religion. Det är intet annat än
skräp. Det som inte går in i något av människornas
samhällssystem, det är det, som är värt något. Men
nu ska jag tiga. Har det där paret gått nu?
David hade ingenting att svara på allt detta.
— Var gör du då av min Gud, den där som
jag trodde på och räddes för, frågade David om en
stund.
Karl Anton tog en djup klunk ur glaset, tände sin
pipa och hostade.
— Din gamla Gud, han hör bara denna världen till,
han med. Han är en gammal soldat, härförare, och
jag vet inte allt, i alla fall en gammal grym officer,
som dom placerat allra högst opp, människorna. Det
är därför att han är en människa, som han ställer till
så mycket förargelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
