Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
fullt behärskat, och han talade sakta och aldrig utan
att tänka. Han var mager, och nu i skenet från den
blå lampskärmen tyckte David att han såg ut som en
mask av japanskt porslin med en massa skuggor i.
Det är alldeles oriktigt att gå hit, tänkte David,
jag kan inte sätta mig här och jämra mig, det är
löjligt att tvinga på en annan sina bekymmer. För
resten: vad vill jag egentligen? Det är kanske bara
vänskap jag söker — och varför gick jag hit?
Antagligen tror han att jag vill låna pengar, men det vill
jag inte. Om jag skulle vara riktigt ärlig skulle
jag säga: Doktor1 Hor la, låt mig berätta hela vår
historia och säg mig hur jag skall få ro åt mitt
hjärta. Säg mig om ni vet något sätt att se och
uppfatta eländet, som gör det lättare att bära. Säg mig
om Ni kan släcka den storm av eld som sopar
genom min själ, min kärlek till skogen och de vilda
bergen, och mitt hat och min leda åt människorna.
Och säg mig hur jag skall bära mig åt för att
uthärda att stå maktlös inför de minas långsamma
marsch till fattighuset–
Men han sade i stället:
— Jag ber doktorn om ursäkt för att jag upptar
doktorns tid, men — men jag —
Mer blev det inte, ty mer gick inte att säga.
Doktor Horla lade bort några papper och såg
bortåt Davids hörn med ett stort leende.
— Det är ju Ni som prövat på det friska
sjömanslivet, sade han för att säga något.
— Jag kom nyss hem, jag tycker inte om det,
jag ville gärna ha litet kunskaper.
Doktorn log för sig själv och med en känsla av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
