Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
tänkte så, han kände sig så underlig i bröstet — var
det kärlek?
Men så vaknade han till. Vart hade han strövat
iväg med sina känslor?
Arbeta, men inte för att bli något, och om du inte
vill bli dåre eller självmördare så — bed — Fall på
knä mitt i livets trashög och bed! Skaffa dig den frid
som övergår allt förstånd!
Det gick inte an att säga så. Han skulle bara pressa
fram detta ord: Bed!
Men han tordes inte — inte ens det!
De stora tänkarnas väg fram till tron fick han inte
tala om, inte heller om läsarnas genväg dit.
— Ja, det är nog en börda ibland, detta liv, men
man får hoppas att det ljusnar, sade han med trött
röst. Och detta var allt han orkade säga.
Men David tog farväl och gick, uppriven och ond
på sig själv. Det var mörkt, men månen skulle snart
gå upp.
Han gick tvärs genom byn förbi kyrkan ut på
kyrkogården, där han satte sig ner på en bänk för att
lugna sig. När han vilat sig en stund skulle han gå
upp till fattighuset.
Ett älskande par, som helt ogenerat slagit sig ned
bakom en gravvård, fnittrade och småskrattade, och
han kunde höra hur affären utvecklades i den
gamla vanliga ordningen. Han kände leda, reste sig
och gick.
Det där var således det hem Karl Anton fått, den
stora barackliknande byggnaden med de många stora
fönsterna. Alldeles nybyggd och bekvämt inredd, med
högst tre hjon i varje rum, och järnsängar att ligga i,
9 — Dan Andersson III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
