Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
det bara bättre plats för dom andra. Men allihop av
dom var mycket barmhärtiga mot sina medmänniskor,
snälla och hjälpsamma–
Han lade ifrån sig hammaren och rätade upp sig.
Aftonvinden lekte med hans hår, och jag såg att det
börjat gråna vid tinningarna. Hans vita ansikte var
mycket vackert, ögonen stålgrå och sorgsna på ett
underligt behärskat sätt. Och han var bara tjugufyra
år. Vi satte oss under en björk och lade hammaren
emellan oss, och så tog han sig över pannan och
fortsatte.
— Du skulle ha varit med mäj, bror, så hade det
gått bättre många gånger, men vi fick ju aldrig vara
tillsammans. Det gör detsamma nu — jag har
berättat min historia och du skall skriva den — men nu
skulle jag tala om släkten. Du skall ha den, och så
den där hammaren liksom till inledning. Efraim
Magnus Ramm, ser du, var soldat, drinkare och nästan
alltid brödlös så fort tjänsten slutade. Jag har tagit
reda på honom, han var min farfars far —
bergsmansbönderna satte just inte så stort värde på de usla
Rammarna, som först tiggde, nästan tiggde det dom
skulle leva av och sedan delade sina tiggda bitar med
alla andra uslingar. Folk tycker inte om sånt, vet du.
Men man hade en viss respekt för Rammarna ändå,
dom var inga fega stackare, dorn var oförvägna,
dödsföraktande, dom inväntade döden med cyniskt lugn
mitt i sin örtagård av trasor och lump — jag blir
alltid så här poetisk, när jag talar numera, men mest var
dom så fulla att livet bara var ett veckolångt
drömliv på rökstumuren. Dom var inga finnar, vi ha inte
ett srnul nomadblod i oss. Snarare var dom österri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
