- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
148

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

Hans kropp blev stel och det fattades honom vilja
att röra sig, hunden på kyrkogården vart så
småningom en schakal som bökade bland det vissnade
kransskräpet på Graninge begravningsplats, där hans
olycklige och sinnessjuke bror skurit halsen av sig. Hade
icke någon skrivit hans historia? Jo visst, men den
skulle aldrig ha skrivits. Och även om David hade
boken handlat — vem kan skriva något som handlar
om en annan mänska? Hur han hela sitt liv syndat
och varit rädd för Gud, icke kunnat tänka på något
annat än Gud, ja, på allt som kan kallas Gud, hur
han läst tusen böcker för att hitta en utväg ur
vanvettet. Har någon skrivit det, ingen, men alla ödsliga
kyrkogårdar gåvo honom igen scenen från hans
brors begravning. Nu såg han den igen. Far var
också med. En lungsiktig och lomhörd präst stod och
hostade upp orden ur ritualen och ett par gånger
tyckte David han spottade ner upphostningarna i
graven. Han såg ut som om han avundats liket i
kistan. Far stod på gravkanten i sin slitna röck med
händerna knäppta, hans grova stövlar sjönko ned i
den uppkastade leran, som blötts upp av regnet. Hans
ansikte var på en gång sorg och frid. Det var
förunderligt, David var den ende som ej hittade vägen
till fred ur de onda dagarna. Far hade samma sorg
men en större styrka att bära. Han hade hittat sin
Gud — och David hade aldrig hittat sin.

Han slog upp ögonen. Som eviga pulsslag från ett
väldigt larmande hjärta dunkade buffertarna. En
magerlagd newyorksaffärsman satt bredvid honom
och knackade takten med en förnicklad
reservoarpenna mot ryggstödets mässingsbeslag. Ibland bet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free