Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
han i ett äpple med vita tänder, lagade med rent
guld som glimmade rovlystet mot den köttiga
frukten. De hade suttit bredvid varandra i fem timmar
men knappast märkt varandra förrän nu,
affärsmannens kalla blick överfor den något trådslitne
reskamraten som om han varit en panelbräda i väggen.
David började avundas honom, han ville veta vad
den andre tänkte om Gud. Han kunde väl vara
trettio år. Var han affärsman ? Han kunde väl vara
präst också, men i så fall skötte han nog yrket bra
kallblodigt. Nej, han måste vara köpman, ingenjör
möjligen, en man vars väsen var sammansatt av
järn, köld, isklart förstånd och guld. Han var rik,
han hade Rembrandt i salongerna — eller fattig med
bara Whistler på väggarna — eller ännu fattigare —
stor tvålagent med aktier i firman? Varför rördes
aldrig detta magra marmoransikte — det fattades
bara rörelse, så hade mannen kunnat vara
konstnär. För all del, han kunde ändå vara det. Han
tänkte börja tala till mannen, men viljan svek
honom, han var nyfiken men saknade kraft att taga
steget. Som förlamad lutade han sig bakåt och
drömde igen.
Han hade aldrig saknat livslust utom i vissa
ögonblick. Tvärtom hade hans företagsamhet ibland ej
vetat av några gränser. Som tioåring hade han
en stark passion för russin, han sålde sina
skolböcker för att köpa russin. Plötsligt kunde detta
begär slockna och avlösas av ångest. Ångest över
jorden och människorna och livet och hemmet och
ibland över ingenting. Då såg han all naturen kring
sig som ett främmande land, men han tvang sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
