Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
av doften från tyg, pressjärn och gamla beckiga
kläder, fulla av malmsylt och olja. Allt detta satt
han och tänkte på, han hade glömt att äta och satt
med huvudet lutat i handen och pannan i skarpa
veck, när hans bordskamrat plötsligt på ren svenska
och mycket vänligt frågade:
— Är ni sjuk?
David röck till, samlade sig och svarade, i det
han långsamt började äta, att han inte var sjuk, men
att han suttit och funderat. Under tiden stirrade han
helt överraskat på den främmande, som nu drog litet
på munnen och fortsatte:
— Ni är svensk, jag såg det när ni satt och
funderade. För resten är det bara svenskar som ha så
sorgsna, fast så ljusa ögon. Det är ganska
märkvärdigt. Mitt namn är Hartman, jag reser också hemåt,
ni är lik min döde bror som var musiker — men han
lade alla sina bekymmer på bordet framför varenda
främmande — säg, tag inte illa upp, tycker ni jag är
en pratmakare? Jag tänkte: eftersom han är så lik
min bror så kanske om jag frågar vad han tänker
på för ledsamt talar han om det. Var det inte lustigt,
en sådan pratmakare är jag ibland — dessemellan
är jag tyst som en gråsten. Förlåt mig!
David sade sitt namn och något om glädjen att
få en landsman till reskamrat. Men Hartmans
ansikte var nu lika kallt och främmande som förut.
David undrade om han redan värderat hans
gångkläder och funnit honom vara ett alltför fattigt
sällskap åt sig i Chikago och Newyork. Och under tiden
letade han i sitt minne efter något ansikte som lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
