Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
nåde Hartmans. Detta hade förändrat sig nu, tyckte
han, då han kommit det närmare, nu föreföllo
ögonen djupare, med en färg av spansk tobak, mörka
bryn och en massa fina rynkor som tycktes utgå
från ögonen och utgrena sig spiralformigt då
mannen log.
När de suttit och talat om likgiltiga saker ett par
timmar i restaurationsvagnens kafé, fann David att
det han tagit för kall säkerhet hos mannen bara var
en mask, bakom lurade ett hett och oroligt
temperament, och när han icke tog sig i akt eller
använde det skal han vanligtvis vistades i, förekom det
David, som om varje ogynnsamt intryck, om än så
obetydligt, dock åstadkom en rörelse i ansiktet som
om obehaget varit en rent fysisk smärta.
Sedan han talat en stund om livet i de
amerikanska skogarna, frågade han David vad han hade för
yrke, och denne råkade som vanligt i förlägenhet.
— Jag har så många yrken att det är litet svårt att
på rak arm välja ett som för tillfället kunde låta
lämpligast, svarade han, men bäst tidningsman, om
ni vill, två år vid S :t Paul Weekly. Och Hartman
nickade utan att synas varken förvånad eller
nyfiken mera.
De blevo snart goda vänner, om man med detta
uttryck ej menar något hängivet kamratskap, utan
endast egendomlig sympati. David berättade hela
sitt föregående liv för Hartman, och efteråt
ångrade han sig och ju mer han ångrade sin
öppenhjärtighet dess öppenhjärtigare blev han. När David
kom för sig själv kände han sig ömsom glad, ömsom
rasande över att på detta sätt ha givit ut sig åt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
