- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
161

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

Han gjorcle det for att se effekten därav i Hartmans
dunkla, bottenlösa ögon.

Under hela tiden satt Hartman bara och nickade
och stirrade på havet, som kom och gick i väldiga
combers, som ibland skuro varandras ryggar och
förgrenade sig. Han såg ner i det gröna, oljiga
vattnet som tvättade babordssidan i evighet, och hans
ögon tårades emellanåt. Gud Haschish grät över sitt
älskade barn.

Det fanns även drag av grymhet hos mannen, men
denna sida behärskade han bättre. Han stred mot
begäret att tänka grymt. David tänkte att även detta
drag hos honom vållade honom stora bekymmer,
men han antydde det aldrig.

En dag satt David och talade om de beryktade
järnburarna som Ludvig XI lät hänga på kedjor
och i vilka han spärrade in sina fiender så att de
varken kunde sitta, stå eller ligga. — Och, sade
David, kungen gick utanför buren och pekade finger

åt dem–-

Då sprang Hartman upp. Han var mycket
berusad. De befunno sig på övre mellandäck, nära
relingen. Bakom dem fanns ett grovt skyddsnät, spänt
från relingen ett par meter upp, och han ställde sig
att stirra på det. Hans ansikte blev med ens så
sataniskt ont att David reste sig i största förskräckelse.
Han bet ihop tänderna så att munnens omgivning
blev en enda karta av vällustigt, omänskligt grymma
linjer. Hans röst pep, hest och krasande, men grymt:
— Ääääh — du — du — där tittel du — lilla
djävul!

Ögonblicket därpå mörknade han och satte sig
11 — Dan Andersson III

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free