Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
tvätt- och skurgumma. Men Hopp-Sara bara
skrattade, fräste och svor, och sade rent ut att hon var
för gammal. — Det gör ingenting, grymtade
Nilenius, för det går så fort! Gumman berättade det
för mig, och jag tror inte hon ljög. Varför han
någonsin kunnat ställa sig in hos Davids far vet jag ej,
jag var ej då på denna trakt. Vid den tiden då
brodern begravdes var emellertid Nilenius aldrig med
sin fot inom Ramms stuga. Men han längtade dit
med hela sin själ. Han ville nämligen ha tröst av den
gamle fridsmannen, icke religionens, men han ville
bli förstådd och beklagad, ty han led ohyggligt och
talade aldrig om något annat än sitt lidande.
David hade ej sett honom på fyra år. Under
den tid han förr varit hemma hade väl Nilenius
ansett honom för grön att sällskapa med. Ty
Nilenius var en gammal äventyrare som sett mycket av
världen. De enda personliga minnen David hade
var när Nilenius smickrat honom omåttligt för hans
begåvning, talat om hur sorgligt det var att han icke
fick studera, och så vidare.
Men nu skulle David vara på sin vakt, icke släppa
honom inpå sig. Han kände strax avsky för hans
köttiga näsa och glesa mustascher, hans ohyggligt
klumpiga vådor och vaggande gång. Nilenius
bugade sig hånfullt djupt när han hälsade och i ett
ögonblick avläste han Davids ekonomi när hans
tal-giga ögon hängdes fast vid dennes nötta armbågar.
Och han började med att hälsa David hjärtligt
välkommen hem, varpå han gick vid sidan om honom,
ivrigt och hela tiden försmädligt grinande,
framställande den ena närgångna frågan efter den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
