- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
170

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

att han satte sig upp i sängen och skrattade, han fick
nästan tårar i ögonen. Varför har jag ej tänkt så
förut, varför har jag ej förstått att jag skulle
försöka med något svårt, något nästan omöjligt, för
att få ett litet, litet mål att leva för? Författare!
Å ja, stopp litet, inte så högfärdigt, men någonting
— en fluga att leva på — var det inte så Hartman
sagt. Man behövde helt enkelt en fix idé, man skulle
hålla fast vid den som döden — annars blev det
vansinne i till sist. Han var så upprörd att han sov
endast ryckvis den natten.

Men av författandet blev ingenting, han förföljdes
månad efter månad av Nilenius trugsamma och
klumpiga, otympliga vänskap, ett slags brutal, rå och
sentimental tillgivenhet, som Nilenius alltid gav till
pris åt första bästa öra för nöjet att få skälla ut
vännen. Han var ytterst ensam, denne Nilenius, och
ingen ville gå i hans sällskap. David ville det ej
heller, men han var själv ensam, Nilenius sög sig fast
och släppte aldrig taget, så fort David lämnade
honom greps han av förtvivlan. David visste att han
röjde hans hemligheter för att ställa sig in med dem
som hatade David och få låna pengar av dem, att
han öppet smädade Davids far, och han beslöt sig då
och då för att säga upp kamratskapet. Då visade
Nilenius en ny sida, det var en fattig eller sjuk eller
döende han skulle besöka och ville ha Davids
sällskap. Han var ofta ute i barmhärtighetsbestyr, han
sade själv att han var den ende som: ömmade för
traktens fattiga. När han hjälpt de nödställda ur
deras värsta bekymmer blev han alltid ovän med dem,
de voro för otacksamma. Men han gav dem arbete

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free